hans neonfärgade strumpor lyser upp min vinter

Jag fantiserar om att hälla saft från ett granatäpple över ditt ansikte, så att det fläckar din rödvitrutiga skjortkrage. Du håller kvar min blick med din i klassrummet, du maler på som vanligt på grund av alla de idioter som inte förstår, och jag rodnar. I mina tankar ser jag ditt adamsäpple åka upp och ned när du sväljer för att det är obekvämt med något som rinner innanför kragen utan att kunna stoppa det. Saften fläckar dina glasögon och du blundar samtidigt som den rödrosa vätskan rinner ned i dina underkläder.

(sedan du börjat se mig är tillvaron nästintill paradisisk mina böner handlar inte längre om att jag vill dö istället ber jag om dig att du ska rädda mig från slentrianen och diskbänksrealismen och trycka upp mig mot ett av skåpen och hångla med mig, ditt skägg skulle göra huden på min kind och överläpp alldeles öm och ljust rosa)

Samtidigt som jag skär slumpar mp3spelaren Depeche Modelåtar för mig. Blodet rinner nedför mina revben, stannar till i håligheterna mellan ben för att fortsätta ned över magen. Det känns ingenting längre, jag gör det mest av gammal vana. För att orka möta världen ännu en dag.

(mitt huvud må vara en bikupa där tankar och lust och böner oupphörligt surrar men mina insidor är fyllda med trögflytande varm honung)