måndag 31 maj 2010
Trallpunkare.
Trots att The doors är jobbigt bra som band, så står publiken ändå på trallpunkarnas sida när det kommer till Live-spelningar. Det är klart, det är lätt att hänga med. Alla ska med är nog mantrat man är ute efter när man spelar Green day.
Bar och brast gjorde uppspelet inte. Det bar mest, lite svagt buret väl nära att slå i golvet, men det hängde lite över. Trots att basspelet gärna ville hitta på lite egna rundor och stycken. Creds till dom flesta och mesta. Antar jag, inte så bra på att vara trevlig.
Klackskor är en jävligt bra och egentligen grabbig uppfinning. Men nog ska vissa kvinnor alltid ha det, deras last i livet är att bli lite bättre i klack, lite som jag blir bättre i mörker.
Nu blev sluttampen väldigt töntgrabbig. Men imorgon ska jag uppmana kvinnan till att bära skorna jämt, om inte på fötterna så kan dom vara med, som backup om man vill impa extra mycket på mattanten för att dom inte hade hårstrån i moset.
A PoW A funderar.
slänger med en länk till min lite mer filosofiska blogg...kolla in, skratta inte för elakt och smäda inte i hemlighet.
PoWs funderingar <----(fullt klickbara ord.)
Klackskor är en jävligt bra och egentligen grabbig uppfinning. Men nog ska vissa kvinnor alltid ha det, deras last i livet är att bli lite bättre i klack, lite som jag blir bättre i mörker.
Nu blev sluttampen väldigt töntgrabbig. Men imorgon ska jag uppmana kvinnan till att bära skorna jämt, om inte på fötterna så kan dom vara med, som backup om man vill impa extra mycket på mattanten för att dom inte hade hårstrån i moset.
A PoW A funderar.
slänger med en länk till min lite mer filosofiska blogg...kolla in, skratta inte för elakt och smäda inte i hemlighet.
PoWs funderingar <----(fullt klickbara ord.)
söndag 30 maj 2010
WATER RUN FROM THE SNOW
Jag har satt bild till Nikolinas fina cover på Joanna Newsoms låt "Peach, plum, pear".
Puss.
Agnes
A PoW A
Jag är redo för tjänstgöring, bidragare av konst. Jag ska dikta, kanske.
Såg till min stora förtjusning att jag avbildades som en jävligt hård kille i svartvitt. Fast hur kan man vara sådär stentuff utan örhängen?
Sitta och svamla när klockan är ohelig, det är så jag rullar. Har slutat försöka vara duktig, uppspel imorn. Mäkta tajt allt sitter, speciellt från min sida. Sid Vicious cool som jag är kan jag knappt spela.
Får som jag noterat, bära och brista.
Såg till min stora förtjusning att jag avbildades som en jävligt hård kille i svartvitt. Fast hur kan man vara sådär stentuff utan örhängen?
Sitta och svamla när klockan är ohelig, det är så jag rullar. Har slutat försöka vara duktig, uppspel imorn. Mäkta tajt allt sitter, speciellt från min sida. Sid Vicious cool som jag är kan jag knappt spela.
Får som jag noterat, bära och brista.
fredag 28 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
onsdag 26 maj 2010
you love me-cover
slängde ihop ännu en cover. "You love me" heter låten och Kimya Dawson är kvinnan bakom den.
den fantastiska testrutan
text:
dem varma tårarna
den fantastiska testrutan
dem kalla tårarna
hon är så glad
allt för bekanta former
landet breder ut sig
det enda
som sätter stopp
är fulheten
(man skriver inte "dem" va, men äh vafan.)
A! B! C! Sing for me!
Jag har kommit försent och alla stirrar på mig när jag stiger in genom klassrumsdörren, med andan i halsen och röda kinder. Man kan få röda kinder av olika anledningar, ibland trevliga sådana, ibland för att man skäms och för att man har sprungit hela vägen från Gullmarsplan. Läraren kommer av sig och stirrar på mig, mina klasskamrater stirrar på mig, jag stirrar på mig. Jag stirrar på mig, jag ser mig själv uppifrån och jag undrar vad fan jag gör här. Jag har sprungit hela vägen från Gullmarsplan för att stå med röda kinder och adrenalinet pumpandes i mina ådror. Ändå kan jag inte se varför. Jag vill inte vara här, jag tycker inte om er för ni är fula och dumma och ni fattar ingenting, och nu är jag också ful och dum för jag är en av er och för att jag står och flåsar i dörröppningen med blossande kinder.
Jag hatar när andra människor försöker säga åt mig vad jag ska göra, jag hatar när folk sätter sig över mig för ingen sätter sig över mig, jag tolererar inte att någon kladdar sina äckliga principer i mitt ansikte. Men jag tolererar att jag själv gör det och det äcklar mig mer än något annat. Jag bryr mig inte om vad ni tycker om mig men jag bryr mig om vad jag tycker om mig och vad jag tycker att ni ska tycka om mig. Förstår ni? Jag vet inte ens om jag själv förstår, jag vet inte vad jag förstår, men jag vet vad jag inte förstår och jag skiter fullständigt i det.
And nothing really matters to me.
Karin
Jag hatar när andra människor försöker säga åt mig vad jag ska göra, jag hatar när folk sätter sig över mig för ingen sätter sig över mig, jag tolererar inte att någon kladdar sina äckliga principer i mitt ansikte. Men jag tolererar att jag själv gör det och det äcklar mig mer än något annat. Jag bryr mig inte om vad ni tycker om mig men jag bryr mig om vad jag tycker om mig och vad jag tycker att ni ska tycka om mig. Förstår ni? Jag vet inte ens om jag själv förstår, jag vet inte vad jag förstår, men jag vet vad jag inte förstår och jag skiter fullständigt i det.
And nothing really matters to me.
Karin
tisdag 25 maj 2010
Och allt var på riktigt
Den kommer ikapp mig
jag vet det
snart kommer den gripa efter mig
med lång klor
jag kommer att försöka fly
som alltid
men den här gången kommer den ta mig
jag vet det
rasa allt jag byggt
jag kommer att falla tillbaka på
sanningens hårda men stadiga golv
jag vet det
snart kommer den gripa efter mig
med lång klor
jag kommer att försöka fly
som alltid
men den här gången kommer den ta mig
jag vet det
rasa allt jag byggt
jag kommer att falla tillbaka på
sanningens hårda men stadiga golv
Fittigt, dåligt, helt åt helvete och fullkomligt värdelöst
Förvisso kanske du har rätt i att saker och ting är fittiga, dåliga, helt åt helvete och fullkomligt värdelösa men det betyder inte att allt är fullkomligt fittigt, dåligt och värdelöst. Förvisso är det ett rent objektivt konstaterande att en del saker inte fyller någon annan funktion än att vara fullkomligt värdelösa. Det är liksom deras uppgift. Likt fästingarnas enda uppdrag i ekosystemet, att göra livet surt för varmblodiga människor. Precis som mördarsnigeln har en del fittiga saker inga naturliga fiender. De finns där endast för att vi ska bli lyckliga när vi slipper undan dem.
Man bör dock inte stampa på dem, förklara krig mot dem eller göra dem till ens bittra ärkefiender. För dina skor är för fina för att nedkladdas med snigellik och din hud är säkerligen också för fin för att bli antastad av blodsugande fästingar som smittar med TBE eller vad det nu heter. Därför ska man ta på sig stövlar när man går i högt gräs (fula, gröna från Ö&B blir utmärkt). Därför ska man se upp med var man sätter fötterna när man promenerar en postregnig kväll. Därför ska du undvika skiten så gott det går, och hoppas på att skiten undviker dig.
Men ibland är den undvikande känslan inte ömsesidig och varför ska man göra något åt sig själv när situationen prompt propsar på att vara så fittig som den är? Varför måste jag gå mot strömmen, kan jag inte bara få stå och trampa vatten?
Fast grejen är ju den att det hade funkat om det var en vattenpöl vi pratade om, men nu är det en ocean ibland och då får man göra det man kan. Och man kan göra mer än vad man tror, bara man inte dricker vattnet för det är för salt för att kroppen ska kunna ta upp det. Ibland är människor inte som man tror, ibland kastar de ut en livboj till en men så visar det sig att de använt en tunn sytråd för att hala in dig och det suger ju, men det finns andra sätt att hålla sig flytande på, jag lovar.
(Och du jag har varit scout.)
Karin
Man bör dock inte stampa på dem, förklara krig mot dem eller göra dem till ens bittra ärkefiender. För dina skor är för fina för att nedkladdas med snigellik och din hud är säkerligen också för fin för att bli antastad av blodsugande fästingar som smittar med TBE eller vad det nu heter. Därför ska man ta på sig stövlar när man går i högt gräs (fula, gröna från Ö&B blir utmärkt). Därför ska man se upp med var man sätter fötterna när man promenerar en postregnig kväll. Därför ska du undvika skiten så gott det går, och hoppas på att skiten undviker dig.
Men ibland är den undvikande känslan inte ömsesidig och varför ska man göra något åt sig själv när situationen prompt propsar på att vara så fittig som den är? Varför måste jag gå mot strömmen, kan jag inte bara få stå och trampa vatten?
Fast grejen är ju den att det hade funkat om det var en vattenpöl vi pratade om, men nu är det en ocean ibland och då får man göra det man kan. Och man kan göra mer än vad man tror, bara man inte dricker vattnet för det är för salt för att kroppen ska kunna ta upp det. Ibland är människor inte som man tror, ibland kastar de ut en livboj till en men så visar det sig att de använt en tunn sytråd för att hala in dig och det suger ju, men det finns andra sätt att hålla sig flytande på, jag lovar.
(Och du jag har varit scout.)
Karin
Om att flyga
Jag drömde ofta att jag flög då jag var liten. Det förekom så kontinuerligt att jag till och med minns hur jag brukade säga till min ännu inte då fullt så stressade mamma, jag flög igår. För jag trodde på det, kunde liksom inte skilja på dröm och verklighet. Nä, det gjorde du inte. Du drömde bara. Nej, jag gjorde det. En gammal vän har nu såhär i efterhand erkänt att hon trodde jag var en kille de första två veckorna av sexårsverksamheten. Kanske var det för att jag hade spelat för mycket bandy i vardagsrummet på Karlavägen med min bror som sällan lät mig göra ett mål, och gjorde han det så missade jag. Kanske var det för att min mamma tyckte det var onödigt att gå till frisören vid sex års ålder och det var ju ändå ett jävla liv om morgnarna då mitt hår skulle borstas så det bästa var ifall hon själv klippte en enkel munkfrissyr med kökssaxen. En win-win situation helt enkelt. Inget tjaffs, inga tovor. När jag var 15 år sjöng Henrik Berggren "I wish I could fly out of here, out of this town" varje dag i mitt rum. Trodde väl att jag fortfarande kunde flyga. Nu bär jag samma munkfriss som jag gjorde då jag var sex år, i hopp om att vilja flyga igen. Men faktum är att jag vill inte det. Jag är så jävla snuskigt nöjd med hur saker och ting är och på ett sätt känns det för jävligt. Visst skulle jag vilja ändra lite här och lite där, ha snedlugg ibland och kanske lite vax någon annan gång, men summan av kardemumman blir att jag är glad såsom jag har det. Inga problem att sitta mitt emellan mamma och pappa och slötitta på Anna Anka söker assistent. Det är som om jag har störtlandat, kraschat. Mamma har alltid sagt "Du blir då aldrig nöjd" och jag måste ändå säga att det ligger något i det. För även om jag är nöjd, så är det inte heller bra.
måndag 24 maj 2010
fetma
* 1 miljard människor är överviktiga
* en svensk slänger 100 kilogram fullt ätlig mat per år
* varje år dör 5,6 miljoner barn av undernäring
söndag 23 maj 2010
hyllningssånger till Joanna
imorgon spelar Joanna Newsom på Dramaten i Stockholm. jag dokumenterade mitt upplösningstillstånd som mynnade ut i en cover på "The Book of Right-On".
spelade in ännu en cover av en Joannna-låt, "Peach Plum Pear", och lyckades med konststycket att klyva mig själv i tu!
drömmar som kastas i sjön
jag borstar tänderna.
ilsket.
som om allt skulle fösvinna då.
åren har gjort mig frusen,
som en sjö på vintern.
fyller mitt ölglas igen och igen
vill närma min något
tröttnar på roliga lekar utan betydelse.
minnen som jag inte tror finns längre
bara för att jag glömt dom...
dyker upp i huvudet, nakna, påträngande
och långt, långt borta.
förstummade ord och en saknad.
en epok av kärlek, naivitet och hat
förlorade förtroenden
iskalla svek
drömmar. som. kastas. i. sjön.
/Ellen
ilsket.
som om allt skulle fösvinna då.
åren har gjort mig frusen,
som en sjö på vintern.
fyller mitt ölglas igen och igen
vill närma min något
tröttnar på roliga lekar utan betydelse.
minnen som jag inte tror finns längre
bara för att jag glömt dom...
dyker upp i huvudet, nakna, påträngande
och långt, långt borta.
förstummade ord och en saknad.
en epok av kärlek, naivitet och hat
förlorade förtroenden
iskalla svek
drömmar. som. kastas. i. sjön.
/Ellen
When the President Talks to God
Vi sover skavfötters i tanken
och tillber blint våra ideologier
vägrar acceptera varandras svar
Allting blir en debatt
och även fast vi båda vet att vi borde förlikas
håller vi krampaktigt fast i det som står på pappret
du. och. jag.
Vi kommer aldrig bli några politiker
Våra debatter kommer aldrig föda några förändringar förbättringar försoningar
Koalitionsregering
är
ett
jävla
skämt
I am not jesus, though I have the same initials
Snubben med initialerna JC, snygga killen som bara sjunger om sex. Gissa vem det är.
/Saskia
lördag 22 maj 2010
fredag 21 maj 2010
Trafikskola
Fumlar och famlar och ramlar fram och tillbaka, veckorna håller inte hastighetsbegränsningen. Att begränsa sig är att skära av en del av sig själv, att vägra inse att man har begränsningar kan dock vara värre. Man måste trots allt stanna för rödljus.
Jag har en vän, hon kväver mig för hon förstår inte att hon kväver sig själv. Hon kör för långsamt, hon orsakar seriekrock. Hon är oförmögen att lägga i en högre växel och hon tror att vi fortfarande har vänstertrafik i Sverige.
Vänstertrafik ligger inte i tiden men de knappar in, de djävlarna. Att rösta ”grönt” för att rädda klimatet är som att köpa en Sex Pistols T-shirt på H&M och tro att man är punk.
Folk behöver lite mer punk i livet tycker jag, folk borde smaka på känga och det finns så många jag vill slå in käften på. Men deras läppar förblir ospruckna och mina egna läppar, de ler, trots att jag håller på att spy.
Jag förstår inte alla trafikskyltar, det finns så många. Ibland så kryper det i mitt skinn du vet, vi har alla upplevt det, vi har alla vridit oss mellan lakanen (Men åh det finns olika anledningar).
Mitt emot mig på pendeltåget sitter en flicka i yngre tonåren. Hon har inte hunnit sminka sig innan hon gick hemifrån. Nu sitter hon och kletar något som liknar bebisbajs i sitt snorkiga ansikte. Jag undrar stilla varför.
Vid pendeltågsstationen finns inga vägskyltar men man blir ledd i alla fall. Vid spärrarna står en dam i en gul reflexväst och delar ut lappar. Lappen är en hälsning från Polisen i Stockholms län. ”Vi vill härmed meddela att vi ökar arbetet mot ungdomsfylleriet. Polisen kommer nu i större utsträckning att beslagta tonåringars alkohol samt avbryta fester där det dricks alkohol. Om du ser en grupp supande ungdomar, ring polisens hjälptelefon på 14 144. Tack för din hjälp.”
Nu vet jag att jag ska förvara min sprit längre ner i väskan.
Karin
Jag har en vän, hon kväver mig för hon förstår inte att hon kväver sig själv. Hon kör för långsamt, hon orsakar seriekrock. Hon är oförmögen att lägga i en högre växel och hon tror att vi fortfarande har vänstertrafik i Sverige.
Vänstertrafik ligger inte i tiden men de knappar in, de djävlarna. Att rösta ”grönt” för att rädda klimatet är som att köpa en Sex Pistols T-shirt på H&M och tro att man är punk.
Folk behöver lite mer punk i livet tycker jag, folk borde smaka på känga och det finns så många jag vill slå in käften på. Men deras läppar förblir ospruckna och mina egna läppar, de ler, trots att jag håller på att spy.
Jag förstår inte alla trafikskyltar, det finns så många. Ibland så kryper det i mitt skinn du vet, vi har alla upplevt det, vi har alla vridit oss mellan lakanen (Men åh det finns olika anledningar).
Mitt emot mig på pendeltåget sitter en flicka i yngre tonåren. Hon har inte hunnit sminka sig innan hon gick hemifrån. Nu sitter hon och kletar något som liknar bebisbajs i sitt snorkiga ansikte. Jag undrar stilla varför.
Vid pendeltågsstationen finns inga vägskyltar men man blir ledd i alla fall. Vid spärrarna står en dam i en gul reflexväst och delar ut lappar. Lappen är en hälsning från Polisen i Stockholms län. ”Vi vill härmed meddela att vi ökar arbetet mot ungdomsfylleriet. Polisen kommer nu i större utsträckning att beslagta tonåringars alkohol samt avbryta fester där det dricks alkohol. Om du ser en grupp supande ungdomar, ring polisens hjälptelefon på 14 144. Tack för din hjälp.”
Nu vet jag att jag ska förvara min sprit längre ner i väskan.
Karin
torsdag 20 maj 2010
Vykort över Paris
Det var inte så fint som jag trott
var man än vänder sig så finns det stora jättelika tornet
inpräntat i våra ryggar
Dimman dränker konturerna på alla byggnader
du
dränkte
mig
Parisskinnet som lagt sig över min kropp
dina tunna taniga armar runt mig
som ett garnnystan
vi lever i symbios här
innan för persiennerna
och den kyliga morgonen
vi är inuti systemet
vi kan krossa det
när
vi
vill
det finns de som vill vara som oss
jag drömmer om att
någon gång bli som du
Kalla nätter vid fontäner
duvor som tar upp bröd från asfalten
mina armar inuti din rock och
jag bröt av mitt hjärta
lämnade blodfläckarna och köttslamsorna
hos dig
som ett minne varsågod
Morgon nu
jag lutar mig mot Parisbröstet
din Pariskropp
vi dricker kaffe och din mun är så liten
utanför fönstret väntar världen på verkligheten
jag skulle aldrig tryckt på paus men det är så enkelt
att försvinna
om man är två
Du står böjd över mig
händerna runt vattenhalsen
krossar vattenkroppen i tusen bitar
Du dränkte mig
jag dränker dig
Med vänlig hälsning
Alva
var man än vänder sig så finns det stora jättelika tornet
inpräntat i våra ryggar
Dimman dränker konturerna på alla byggnader
du
dränkte
mig
Parisskinnet som lagt sig över min kropp
dina tunna taniga armar runt mig
som ett garnnystan
vi lever i symbios här
innan för persiennerna
och den kyliga morgonen
vi är inuti systemet
vi kan krossa det
när
vi
vill
det finns de som vill vara som oss
jag drömmer om att
någon gång bli som du
Kalla nätter vid fontäner
duvor som tar upp bröd från asfalten
mina armar inuti din rock och
jag bröt av mitt hjärta
lämnade blodfläckarna och köttslamsorna
hos dig
som ett minne varsågod
Morgon nu
jag lutar mig mot Parisbröstet
din Pariskropp
vi dricker kaffe och din mun är så liten
utanför fönstret väntar världen på verkligheten
jag skulle aldrig tryckt på paus men det är så enkelt
att försvinna
om man är två
Du står böjd över mig
händerna runt vattenhalsen
krossar vattenkroppen i tusen bitar
Du dränkte mig
jag dränker dig
Med vänlig hälsning
Alva
onsdag 19 maj 2010
Carpe verkligheten
Det finns människor som har som motto att leva varje dag som om den vore den sista, för en dag kommer den. Carpe diem, fånga dagen. Men måtton är som nyårslöften, enkla att formulera men svåra att leva efter.
Se dig omkring. Hur många av dina medresenärer på tunnelbanan har bestämt sig för att fånga just denna dag, tror du? Hur många av de trötta, heltidsarbetande småbarnsföräldrarna du trängs med i kassakön på Ica tänker Carpe Diem när de lastar upp mjölken på rullbandet? Knappt någon. Varför skulle de?
Uttrycket Carpe Diem är en försköning, en förnekelse och en förolämpning av livet. Varje dag är nämligen inte värd att gripas. Att vara fullkomligt närvarande under varje upplevd sekund är inte synonymt med att njuta av livet. När klockan ringer 06:00, när mörkret trycker lika mycket utanför fönstret som över bröstet vill jag inte leva i nuet. Blotta tanken är nedslående. Jag vill inte fånga de sega minutrarna då jag väntar på pendeltåget. Jag tänker hellre på något annat.
För det är förmågan att drömma sig bort, att fantisera, att förflytta sig från Sundbyberg i november till Paris i april som gör att vi står ut. Det är insikten om att det trots allt blir fredag som hindrar oss från att dra täcket över huvudet. Övertygelsen att våren faktiskt kommer tids nog och att solsken väntar efter regn får oss att sucka när tåget inte kommer, istället för att hoppa. Det är de goda minnena och förhoppningarna på framtiden som är värda att greppa. De skall vi spara och plocka fram när höstvinden viner som snålast och när väckarklockan ringer som ilsknast.
Att ha som motto att varje surmulen sekund skulle vara värd att ta fasta på är att påstå att det inte kommer bättre dagar. Och det är en ganska deprimerande tanke.
Karin Pihl
Se dig omkring. Hur många av dina medresenärer på tunnelbanan har bestämt sig för att fånga just denna dag, tror du? Hur många av de trötta, heltidsarbetande småbarnsföräldrarna du trängs med i kassakön på Ica tänker Carpe Diem när de lastar upp mjölken på rullbandet? Knappt någon. Varför skulle de?
Uttrycket Carpe Diem är en försköning, en förnekelse och en förolämpning av livet. Varje dag är nämligen inte värd att gripas. Att vara fullkomligt närvarande under varje upplevd sekund är inte synonymt med att njuta av livet. När klockan ringer 06:00, när mörkret trycker lika mycket utanför fönstret som över bröstet vill jag inte leva i nuet. Blotta tanken är nedslående. Jag vill inte fånga de sega minutrarna då jag väntar på pendeltåget. Jag tänker hellre på något annat.
För det är förmågan att drömma sig bort, att fantisera, att förflytta sig från Sundbyberg i november till Paris i april som gör att vi står ut. Det är insikten om att det trots allt blir fredag som hindrar oss från att dra täcket över huvudet. Övertygelsen att våren faktiskt kommer tids nog och att solsken väntar efter regn får oss att sucka när tåget inte kommer, istället för att hoppa. Det är de goda minnena och förhoppningarna på framtiden som är värda att greppa. De skall vi spara och plocka fram när höstvinden viner som snålast och när väckarklockan ringer som ilsknast.
Att ha som motto att varje surmulen sekund skulle vara värd att ta fasta på är att påstå att det inte kommer bättre dagar. Och det är en ganska deprimerande tanke.
Karin Pihl
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)