Fittigt, dåligt, helt åt helvete och fullkomligt värdelöst

Förvisso kanske du har rätt i att saker och ting är fittiga, dåliga, helt åt helvete och fullkomligt värdelösa men det betyder inte att allt är fullkomligt fittigt, dåligt och värdelöst. Förvisso är det ett rent objektivt konstaterande att en del saker inte fyller någon annan funktion än att vara fullkomligt värdelösa. Det är liksom deras uppgift. Likt fästingarnas enda uppdrag i ekosystemet, att göra livet surt för varmblodiga människor. Precis som mördarsnigeln har en del fittiga saker inga naturliga fiender. De finns där endast för att vi ska bli lyckliga när vi slipper undan dem.

Man bör dock inte stampa på dem, förklara krig mot dem eller göra dem till ens bittra ärkefiender. För dina skor är för fina för att nedkladdas med snigellik och din hud är säkerligen också för fin för att bli antastad av blodsugande fästingar som smittar med TBE eller vad det nu heter. Därför ska man ta på sig stövlar när man går i högt gräs (fula, gröna från Ö&B blir utmärkt). Därför ska man se upp med var man sätter fötterna när man promenerar en postregnig kväll. Därför ska du undvika skiten så gott det går, och hoppas på att skiten undviker dig.

Men ibland är den undvikande känslan inte ömsesidig och varför ska man göra något åt sig själv när situationen prompt propsar på att vara så fittig som den är? Varför måste jag gå mot strömmen, kan jag inte bara få stå och trampa vatten?

Fast grejen är ju den att det hade funkat om det var en vattenpöl vi pratade om, men nu är det en ocean ibland och då får man göra det man kan. Och man kan göra mer än vad man tror, bara man inte dricker vattnet för det är för salt för att kroppen ska kunna ta upp det. Ibland är människor inte som man tror, ibland kastar de ut en livboj till en men så visar det sig att de använt en tunn sytråd för att hala in dig och det suger ju, men det finns andra sätt att hålla sig flytande på, jag lovar.

(Och du jag har varit scout.)

Karin