Vykort över Paris

Det var inte så fint som jag trott
var man än vänder sig så finns det stora jättelika tornet
inpräntat i våra ryggar
Dimman dränker konturerna på alla byggnader
du
dränkte
mig

Parisskinnet som lagt sig över min kropp
dina tunna taniga armar runt mig
som ett garnnystan
vi lever i symbios här
innan för persiennerna
och den kyliga morgonen
vi är inuti systemet
vi kan krossa det
när
vi
vill
det finns de som vill vara som oss
jag drömmer om att
någon gång bli som du
Kalla nätter vid fontäner
duvor som tar upp bröd från asfalten
mina armar inuti din rock och
jag bröt av mitt hjärta
lämnade blodfläckarna och köttslamsorna
hos dig
som ett minne varsågod
Morgon nu
jag lutar mig mot Parisbröstet
din Pariskropp
vi dricker kaffe och din mun är så liten
utanför fönstret väntar världen på verkligheten
jag skulle aldrig tryckt på paus men det är så enkelt
att försvinna
om man är två

Du står böjd över mig
händerna runt vattenhalsen
krossar vattenkroppen i tusen bitar

Du dränkte mig
jag dränker dig






Med vänlig hälsning
Alva