måndag 21 juni 2010

En sked för mamma, en sked för pappa, två portioner till dig

Hon sa: jag kysste två pojkar
för att komma närmare dig
Blundade
och fuktade någon annans läppar

Hon sa: det finns inget samvete i det här
bara känslor
Surrealism
och mina väggar börjar falla

För jag vet att jag vill placera min näsa
någonstans mellan din käklinje och ditt öra
vila ut allt detta kaos
och få vakna bredvid din axel som nästan är genomskinlig i morgonljuset

Dina skulderblad kanske inte är outvecklade vingar
men det gör dem inte mindre vackra för det

Och jag skulle ju aldrig skriva kärleksdikter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar