Accepterar man misslyckanden är det lättare att ta smällen som följer. Bara låt det åka vidare utan att riktigt höja på ögonbrynen. Ungefär det man gör nu, sista veckan (typ) i den lite lättare versionen av fängelse. Har upp till höftleden med rester, gammalt skräp som måste göras.
Men jag är positiv och lugn, för omväxlings skull är jag inte orolig. Endast för min ekonomi, men den är väl alltid skakig, vart tog den kära röda fanan vägen? alla ska väl ändå med?
Hittade inte kvinnan i klackskor idag, får väl samla mod ännu en dag.
Känns väldigt Indie-fräscht här förresten. Inget illa i det.
Mest uppmärksammande, Jävligt hårda killar som jag (helst i noir/svartvitt) ser sådant.
A PoW A
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar